Sidor

söndag 15 maj 2011

Facebook-marknadsföring

Idag hade jag bestämt mig för att gå in på Stadium och köpa mig ett par nya skor. Ett par Asics GT2160 som jag visste skulle kosta kring 1.299. Jag köper likadana skor varje år, så det är inget svårt val. Tänkte bara kila in och "hämta" dem, men så blev det nu inte.

Vid ingången fanns nänligen denna skylt, som ställde till det för både personal och konsumenter.

- Vad betyder det där? (skosugen person)
- Ja, alltså, man ska söka upp Stadium på Facebook... ehhh... (rodnande personal)
- Jaha... vänta. (knapp knapp på smartphonen) Jag hittar det inte? Ska jag typ bli vän med Stadium, eller?
- Mm. Typ. Tror jag. Jag ska höra med någon annan (ännu mer rodnande personal)

Eftersom jag inte kör Facebook Places kände jag plötsligt att jag inte ville köpa skorna där och då. Jag skulle ju "förlora" 20% på att inte checka in. Pratade med en kassörska när jag gick ut och informerade henne i förbifarten att de troligen förlorar massor av skokunder på den där annonsen, eftersom folk inte får till det och därmed känner att de förlorar pengar.

- Jag vet! Vi säljer inga skor alls och vad f-n är Facebook Places? Vi fattar ingenting! Vissa har faktiskt fått fram nåt' värdebevis på sin telefon, men ingen annan handlar skor idag.

Till saken hör att kassörskan var ung och inte ens hon hade koll på Facebook Places.

Snacka om misslyckad kampanj! Personalen var frustrerad och visste inte hur de skulle hantera de frustrerade kunderna som bara ville ha 20% rabatt på sina skor. Folk gick tomhänta från Stadium och kände sig antagligen korkade eftersom de inte fått till det. Jag tänker att det hade varit smartare att bedriva kampanjen på Facebook istället och låta de som "gillar" Stadium på där få erbjudandet istället. Kanske kan de även få information om Facebook Places där, men det är verkligen helt misslyckat att annonsera i den fysiska butiken om kampanjer man bara kan få via Facebook.

Vad tror du?

lördag 14 maj 2011

LCHF-bröd. Lyckan är gjord!

Om det är något jag saknat under mina tre första LCHF-veckor så är det bröd. Här kommer så Ulrika Davidsson med ett riktigt gott bröd. Med Philadelphiaost och parmaskinka på är det gudomligt!

50 g smör
100 g blandade nötter
4 dl hela linfrön
1 dl sesamfrön
1 dl torkade gojbär
50 g kruskakli
2 tsk bakpulver
1,5 msk malda brödkryddor
1 dl creme fraiche
250 g keso
6 ägg
2 msk solrosfrön

Sätt ugnen på 175 grader. Smält smöret. Hacka nötterna grovt. Blanda alla ingredienser utom solrosfrön i en skål och häll över blandningen i en smord brödform. Strö över solrosfrön och grädda i nedre delen av ugnen i ca 1 timma.

måndag 2 maj 2011

Tokträning i Karlskoga

När väckarklockan ringde klockan sex var det med blandade känslor jag ramlade ur sängen, vevade runt tandborsten lite i ett ansikte som mer liknade en pandabjörn än en atlet om vi säger så...

Karlskoga badhus öppnade speciellt för oss denna morgon, så att vi skulle kunna få första passet redan klockan sju. Eftersom Cambrex måste utgöra läkemedelsindustrins allra mest simkunniga företag handlade det naturligtvis inte om tantsim med småprat utan hardcore crawl i en halvtimma. Min #lchf-kropp fick bryskt vakna till liv där under ytan.

Efter en välbehövlig skratt- och omelettfrukost (för mig - de andra åt fil och mackor) begav vi oss snabbt iväg till gymet Aero där en bitig man i sina bästa år placerade oss på varsin roddmaskin och började ge order. Jag som brukar lessna efter fem-tio minuter i en roddmaskin, tyckte att det var riktigt kul. Intervaller, pyramid, biceps, triceps, ben, mage - inte klokt vad man kan göra med en roddmaskin! Och så trött man kan bli på fyra kilometers rodd!

Andningspaus och sedan TRX. Förvillande likt RedCord men här med mer hopp, puls och mjölksyra. Den bitige mannen var fortfarande med oss och hetsade oss likt rottweilers i våra rep. Det var inte bara jag som skrek rakt ut av mjölksyresmärta :-) Banantillskott på parkeringen. Föga #lchf, men nöden har verkligen ingen lag.

Innebandy. Hur jobbigt kan det vara? Exakt hur jobbigt som helst. En avbytare per lag och laguppdelningen var kanske inte heller helt klarlagd, men byte skedde enbart vid reell nära-döden-upplevelse. Jag skulle nog vilja säga att vi vann, men målsiffrorna sa något helt annat. Jag fick iallafall in ett snyggt mål och då vann jag väl?

Äntligen ett lågintensivt blowlingpass i Degerfors, där de också öppnat hallen enbart för vår skull. Eller lågintensivt var kanske att ta i, eftersom vi var max två pers per bana, men för mig var det ilska och förbannelse som fick upp pulsen, snarare än själva träningsmomentet. Kul var det iallafall, trots att jag faktiskt kom helt sist!

Lunch! Det var en fnittrig och ganska darrig samling människor som ramlade omkring hemma hos Tord och åt lunch. Moussaka till de vanliga människorna och lax med philadelfiaost till mig, blev en välbehövlig paus och näringstillskott innan det var dags att sätta sig på cykeln. Återigen. Det här är inte gänget som sätter sig på cykeln och småtrampar sig fram i sakta mak. Fullt ös. Vinden ven och pulsen steg. Låg och drog Anders och AnnaKarin halva vägen men sedan fick de dra den andra halvan. Moa for som en tätting fram och tillbaka i ett tempo som jag inte alls känner igen... medan vi hann tillbaka med några minuters försening.

Ef anfådd Moa höll sedan ett yogapass som vi inte kan kalla för vila. Det var väldigt skönt, men varenda muskel fick sig en släng av sleven och framför allt blev det återigen sådär otrevligt uppenbart hur stel jag är... Gällde för övrigt alla deltagare utom Kajsa, men iallafall.

Vad gör man när man toktränat hela dagen? Beger sig ut på ett löppass? Ja, naturligtvis! Off we went med en snabbfotad Anders i täten. Jag hängde på ett bra tag, men nu protesterade kroppen högljutt och ansåg att måttet var rågat. Inga kolhydrater på hela dagen. Bara prestationskrav. Jag fick ge mig. Springa fyra lampstolpar, gå en, springa fyra, gå en...

Nu var det kaffepaus och sedan stod promenad och spinning på agendan, vilket jag blev tvungen att skippa om vi inte skulle komma hem mitt i natten. Men herregud vad kul det var! Och herregud vilka underbara arbetskompisar som tycker att sånt här är kul!

Om jag var trött? Ja. Om jag stupade i säng när jag kom hem? Ja. Om jag sov som en stock? NEJ! Kroppen brann. Den brinner fortfarande, dagen efter. Vad är det med den? Håller den på att tugga i sig muskler eller vad sysslar den med? Jag vet för lite om kombinationen #lchf och tokträning för att kunna svara på det, men jag ska ta reda på det.

Det enda man kan säga är väl att det är värre för Bin Laden. Han dog på riktigt.
Gadgeten innehöll ett fel