Fyra veckor

Det tar fyra veckor att etablera en ny vana, berättar psykolog Kerstin Grundén som föreläste för oss på onsdagen.

Efter fyra veckors idogt tragglande kommer jag automatiskt att kasta sig ned på golvet och göra plankan så länge jag kan alltså. Utan att reflektera. Ungefär som tandborstning eller frukost... Nja, jag vet inte om jag tror på det. Men jag lär ju ge det ett försök.

Kerstin pratade också om vikten att inte ändra på för mycket på en gång. En ny vana i månaden tycker hon räcker gott. Det innebär alltså att vi kan ge ett nyårslöfte i månaden utan problem. Plankan i januari, armhävningar i februari, hopprep i mars... Det kommer inte att bli några problem att få dagarna att gå precis. Framåt pensionsåldern har man så många nya fina vanor att man knappt hinner gå till banken. Det är väl annars det man gör när man är pensionär?

Vilka nya goda vanor behöver du etablera? Börja redan idag, så är det klart om en månad!

Plank-ångest

I vanlig ordning saknar jag helt förmåga att avstå en utmaning, vilket innebär att jag tillbringar större delen av kvällarna just nu med plank-ångest.

Det hela började med att Mrs Moets och VimleAnna pratade planka på Twitter, vilket i sin tur härrörde sig från MarathonMias utmaning. En utmaning som uppenbarligen inte gick att avstå enligt min reptilhjärna.

Frågorna som snurrar handlar förstås om dagsform, tecken på skador i armar, rygg eller mage, om det är bäst att göra det innan middagen (för lite näring i kroppen) eller efter (för tung mage) och så vidare. När är det egentligen bäst att lägga sig ned på golvet i plank-position och härda ut så länge jag kan? Ångesten över att jag borde orka tio sekunder längre än igår... Den.

Du förstår allvaret i det här va? Och att det måste planeras ordentligt. Vi snackar ju trots allt två minuter här - idag minst 2:10. Är du med? Antar du utmaningen? Den 16/2 är den stora dagen då allt ska avgöras.