Det hela började med att Kicki utmanade mig att gå ned tre kilo innan 11 juni. Det hände för två veckor sedan. Då satte jag omgående igång att äta så lite som möjligt. 50% kolhydrater, 30% fett och 20% proteiner. Jag gick faktiskt ned ett kilo första veckan och även en centimeter i midjan. I måndags var jag på hälsokontroll via jobbet och fick veta att jag borde gå ned åtta kilo och minst fem centimeter runt midjan. Kommentaren "Vid en okulär besiktning kan jag inte se att du är överviktig, men faktum är att du borde gå ned några kilo." blev för evigt inristade i min hjärna.
Hanna och H-Å har under veckan i Jämtland fått mig på GI-tankar och nu är jag helt såld. Jag ska ge det en chans. De förlösande orden kanske var Hans-Åkes "Björn Ferry kör också GI". Där stöp mitt enda argument mot GI - att man måste ha kolhydrater för att kunna träna.
Jag slår ihop gårdagens och dagens upplevelser nu:
Positivt:
- Aldrig hungrig
- Orkade en sexmilarunda kring sjön utan problem i högre hastighet än förra helgen!
- Midjan har minskat och vikten likaså
Negativt:
- Taskig smak i munnen
- Lite yr och konstig
- Huvudvärk igår
- Ständigt törstig
- Förbannat less på ägg och fet mat
- Illamående
Summa summarum är det 6-3 till den negativa sidan idag, men ändå är de positiva punkterna så grymma att det väger upp. Jag har inga problem att köra vidare ett tag till så får vi se om det jämnar ut sig bland punkterna. Trots allt är det en ganska stor förändring som ska ske i kropp och hjärna. Inte konstigt om det blir lite skumt ett tag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar